Det snurrar... bzzim!

Känns som om världen ibland är ett negativ. En motsatsbild till hur saker egentligen borde vara. Betoning på "borde" och tillägger kommentar om att borde är skitsnack då tvång inte existerar. Bzzzz
När jag får sådana lite paradoxala visioner blir jag lätt totalt off. Finner ni till exempel någon substans, någon hållfast mening i dessa ord. Om inte... så hata mig innerligt. Jag förslösar era liv nu... som om en sekund faktiskt har betydelse. Det finns en relativt stor nackdel med att flödesskriva såhär, lyssnandes till utflippad trance, techno, elektro skit... jag vet inte skillnaden så jag rabblar dem allihop. Nackdelen är att jag har en ganska vag uppfattning om vad det här leder. Troligtvis ingenstans... se jag hade rätt. Hah... slut typ.

Argon

Jag finner ingen substans i saker och ting längre. Det finns en känsla av burdus meningslöshet som inte riktigt vill släppa taget. Den största frågan är nog om jag verkligen vill att den ska släppa taget och det mest sannolika svaret är "nej".

Man har så mycket minnen från så många platser vid så många tidpunkter. Jag översköljs ibland av den karakteristiska Karlstad-vågen och jag hindrar den aldrig. Jag har en nästan för bra bild av Karlstad för att kalla bilden realistisk. Man(Jag) har en förmåga att sopa av sig minnen med huggtänder och behålla de utan. Trots det blöder man rätt rejält ibland.

Jag tar promenader till Tutjärn allt oftare. Nu när ängen är grus och grävskops-lera blev jag tvungen att hitta ett nytt ställe med mening. Tutjärn är bra.

Tutjärn

Idag har varit en dag med Nightwish så att säga. Främst Sleeping Sun. Det passade idag när solen befann sig bakom ett tunt molntäcke nästan hela tiden.

Tutjärn

Åter till angelägenheterna

Jag lyssnar för tillfället igenom In Flames nya album, A sense of purpose. Den titeln beskriver väldigt mycket det jag saknar. Rent konkret så saknar jag det visserligen inte rent känslomässigt men det är något jag inte har i alla fall. Av någon anledning fick jag även, för några veckor sedan, för mig att jag skulle börja skriva poesi på haket igen... man förvånas av sig själv. Det var ett halvår sedan sist.


Det slog mig för någon dag sedan att vädret inte är lika påträngande längre. Det liksom har tagit ett steg tillbaka och låter mig röra på mig en aning. Jag hyser dock en förunderlig längtan efter ett monstruöst oväder innehållande öronbedövande åskmuller och blixtupplysta skyar. Det är alltid lika laddat(heh). Och trots att det är en pinsamt utnött klyscha så blir världen faktiskt på något sätt rensopad från all skit som hänger i luften.

Såg Tunna röda linjen för nån vecka sedan. bra film indeed. Mycket bra.

Så börjar bloggandet igen? Ja vem vet... jag kanske håller på längre än 57 inlägg den här gången.

I have a suggestion...

Efter midnatt. Såg ett program om en snubbe som fotade solförmörkelser. Appropå midnatt när solen är så jävla aktiv...
Regnet är dock förbannat aktivt.

Såg Röd Drake... okej film. Vill se När lammen tystnar. Jag har knarkat filmer under min sjuka tid och jag funderar mer och mer på vad poängen med det är. När jag var sjuk var det att fördriva tid men hur sorglig är man inte om man inte finner bättre sätt att fördriva sin tid på när man är frisk? Jag frågar mig det, skrattar och sätter mig vid tv:n.

DOMEDAGEN NALKAS:

Snart ska killen som sitter fastspikad här döma oss... inte personligen... för han är ju guds son... och gud samtidigt... jag hamnar hur som helst i helvetet. Dante har talat om hur det ser ut så jag är mest intresserad över om mitt rum kommer att ha fönster mot eller bort från tortyren...

"you have the right to kill me.... blablabla" getthepointstupid?

Period

Nu har jag haft feber sen förra torsdagen med en dags uppehåll... en dags uppehåll på PC. Det var kanske inte historiens mest geniala drag att gå ut dagen efter att man haft feber... nej troligtvis inte, men men.

Igår låg jag i sängen med 39,5 graders feber och pratade med mig själv. Det var läskigt. Jag kunde och ville väl inte direkt sluta heller. Jag citerade ur apocalypse now, halvdrömde om vinnande aktier, sjöng på "Hanna från Arlöv" med Nationalteatern och var allmänt väck tills dess att Eva kom upp med pankaka... då somnade jag. Hade svårt att somna i förrgår kväll... låg stilla i timmar.

The God delusion
heh

I say no more

Verkligen sova

Villkoren är enkla. Man gör som man ska, får vad man förtjänar, hatar det man undanhålls och skyller sig själv. Som förväntat, som på beställning. Med ett urverks precision. Utan omvägar, sidospår eller onödigheter i allmänhet. Så enkelt.


Det värker bakom ögonlocken. Jag måste nog sova.

Alla vet, allt tar slut...

Men inte ens min kantiga, strukturerade och logiska tankeförmåga ämnar göra annat än kortsluta... igen. Ja, igen. Bah!


Vilken fantastiskt välformad återvändsgränd. Jag letar i arkiven och stöter på vissa motsägelser, betraktar dem en stund, skrattar lite ansträng och packar harklande ner dem i någon låda någonstans. Letar vidare. En klocka? Vad ska jag med den till nu? Det blir aningen luddigt och lite svårt att greppa men efter noggrann inpackning och förträngning är inte heller den ett problem. Och så en skiva. Jasså den. Lisa Ekdahl. Minnen om kaplastavar, små bilar och en farsa på en pall i ett vardagsrum. Tänka sig. Vad mer? Jo, en brinnande brödrost. Knäckebröd skulle tydligen inte rostas. Man lär sig minsann. Brann gjorde den.

Illamåendet slår igenom

Ja det är tamejfan så att man blir illamående. Jag ser med sådan avsmak på dessa individer i dessa specifika ögonblick. Jag hatade dem så innerligt och egentligen inte särskilt berättigat om jag ska vara ärlig. Men jag spelade orörd som vanligt. Pah. Gå fram, slå dem på käften: "Du låtsas bara ditt as".

Tack vare, eller på grund av omständigheterna kom det tillbaka till mig ganska påträngande. Inte saknaden, för den tror jag är överflugen för ett par år sedan, men ändå känslan. Det är lite obehagligt rent personligt och det isar längs med ryggraden då och då när alla dessa kontrafaktiska tankeriktningar gör sig påminda.

Poängen, du glömde helt bort poängen

Madrid. Det var en stad jag tyckte om. Madrid.

Och i min uppenbart absurda strävan efter mina rötter fann jag trots allt en stämning som på många sätt berörde. Ja Jesus... jag är svensk. Varför i helsike har jag någonsin trott mig tillhöra någon annan kultur än den vördnadsvärda knäckebröd-med-lite-mer-IKEA-och-midsommar kulturen. Åtta grader och regna var det ja.

Dark side of the earth

duu upjd xy åböfs duu udäd...

Dekadens (sek mel drev rekry ex hyw toyx?)

hah... jag jobbade i åtta timmar.

Det är inte för inte som man anser sig bättre än andra. Nog för att patrasket har jobb men inte ett så eländigt och överbetalt som mitt. Vicks Blue räddade min hals från total kollaps och ett par bortgångna kunder blev kronan på verket i en misslyckad eftermiddagsförsäljning.

Vi har inte tid, inte plats, inte någonting, ingen aning.

City, city whatever little city... work work work

Soil - Unreal

Can you see all the
clear skin infront of me
Can you see can you see
what you wanna see
Can you see there's a little spot
of light in me
Can you see can you tell I'm fucked

Gaha... och det var i samma ögonblick som han fann att han hatade varje liten rörelse som kunde betraktas i rummet. Just att ingenting tycktes vara stilla drev honom till vansinne. Pang!

Samma väder med undantag för solen

Jag har sett Lejonkungen. Det var en nostalgitripp i sann bemärkelse. 3, 2, 1 och så var man liten, söt och kunde ingenting om syra/bas-par eller integraler.

På ängen i skogen är stenkrossen igång från morgon till kväll och det där malande ljudet blir, när jag dramatiserar det (som den sanna eldsjäl jag är), en symbol för hur ett liv tuggar sig framåt, dock med sand i maskineriet och med mätaren för smörjolja på noll(samt för hur mina vistelser på ängen är ett minne blott). Skrivmaskin for f*** sake.

Jag är inte säker.

Jag gillar haikus. Matsuo Basho's "dödshaiku":

Sick on my journey,
only my dreams will wander
these desolate moors

Varma mackor... männsikor som föraktar semlor

I ett postapokalyptiskt tankenät är det oftast väldigt svårt att hitta vad man söker. Alla dessa lösa trådar som ligger i drivor. Någon har dragit ur sladdarna ur sina kontakter, trasslat ihop dem så mycket det bara har gått och sedan dumpat dem i en vrå. Om det inte blir kortslutning med påföljande brand så förblir allting bara stilla och tomt. Nada aktivitet whatsoever. Man trodde att man skulle kunna lösa problemet men alla djupgående analyser med Freud i baktankarna visade bara att när något brunnit upp så var det fasiken inte mycket att göra åt. Det var en sak om saker och ting var skadade, sladdar var nötta, kontakter glappade och kretsar rostade. Men när det inte fanns ett dyft kvar, inte kontakt någonstans eller ibland bara aska, ja då var det så att säga bara att bita i det sura äpplet och trampa vidare... trampa vidare utan aktivitet. Det kanske inte är det lättaste och troligtvis är det inget tvång. En mastodontisk kula genom alla kretskorten skulle kanske ordna saker och ting. Eller hindra ett tomt valv från att uppleva hur förbannat tomt det faktiskt var.

Blott fyra tunna brädor att få vila i till slut

Panta burkar, sjunga falskt, tänka om, minimera det mesta, oroa för mycket, ångra för mycket, omformulera, bli missförstådd, bli intensivt beroende, hoppas på för mycket, längta igen, minnas igen, kommentera igen, omkonstruera allt, undvika slask, älska slask, jobba på Stena Line, vara tillbaka, kontrollera situationer, okontrollerbara omständigheter, det går lite för fort, jag rabblar bara rappakalja, antar att det är som vanligt, inte för att ingen förstår men för att jag inte direkt orkar visa förståelse tillbaka. Jag skrattade så jag vek mig. Det var sjukt. Det var inte så jag kände mig. Ursäkta bristen på styckeindelning. Klockan är halv två. Hah...

Nytt stycke: Det är lite för sent att vara opartisk. Jag vill inte vara objektiv. Självklarheterna duggar tätt men jag får en subjektivt redigerad bild av min omvärld. Om jag råkar hata dig av någon anledning... glöm det jag hatar ingen. Det hör till min självbild att jag är en tollerant och förlåtande person... som Jesus. Ja Jesus... han var nog reko. Narkos.

Jag ska köpa vapen i Riga!

Jag har fått för mig att man lätt kan få tag i vapen i Riga. Det är manligt med saker som dödar. Dags att skaffa det. Jag funderar på att spara ihop till en sån här:

Lite klumpig att bära med sig och inte särskilt smidig att manövrera på land. Får tänka på det.

Tågluffa alltså.

Min blogg är en ursäkt för att få posta kul bilder... kul och kul...

Din cyniker... just det. DU!

Om man skulle ta och flytta till Riga eller nåt? Vad säger ni? All ni cyniker, är ni med? Och imorgon är det dags för pip-test på gympastiken samt 20:00 filmfestival film. Namn: Falafel.

Återfall av Rammsteinsjukan



Kort och koncist. Så ska det vara. Kort och koncist. Jag är 2 cm under medellängd. Med andra ord 178 cm lång.

Saeglopur

Det var en vanlig onsdag... kanske berodde det på att det var en onsdag och att det inte hände något ovanligt. Antagligen var det just det. Blah... lite som att drunkna. Eller som jag tror det är att drunkna.



Jag vandrade ner för en vältrafikerad gata och plötsligt flyger en dåre ut från andra våningen i ett hus, landar på mig och gnäller över att "de" är efter honom. Jag tittar på den jävla idioten som smutsade ner mina vita jeans och går vidare med molande huvudvärk. Sekunden därpå står jag på en kulle i utkanten av en stad och ser massa folk släpa på en bur med min pappa i. Jag springer fram och skriker att det är min pappa men de svarar att det är just därför vilket lämnar mig panikslagen, svarslös, arg och hatisk.

Verkligen en speciell dröm. Har inte drömt så på länge. Jaja... tänkte expressionism när jag vaknade. Det var något av en mardröm med färger och ljud därtill.

? <--- ett frågetecken <--- en förklaring

I brist på liv skriver jag ett bogginlägg.

I brist på idéer avslutar jag mitt blogginlägg.

1/1-08 jag och en båt... min båt

Who's your caddy? Ser redan fram emot...

It's not a trip to paradise...
...It's a way out of hell

Dokumentär om en plats (Beachy Head) i England där det begås flest självmord i världen. Ca 17 personer per år hoppar vid de 120 meter höga klipporna. Precis sådana klippor som jag vill bygga en enorm villa vid och glo ut över havet vid storm genom mina mastodontiska panoramafönster. Fast jag ville ju ha villan på Irland egentligen... lägre antal självmord där också antagligen.

Beachy Head

Jag behöver nitroglycerin. Behöver och behöver... jag vill ha. Det vore ett utomordentligt, utstuderat och helkul sätt att dö på. Jag har tänkt en del på kul sätt att dö på. Det finns många. Kasta sig ut för en klippa är lite för mycket passé för min smak.

Jag har övertygats av mig själv att Japanerna är de som uppfunnit den nya tortyrmetoden, kollektivtrafiken. Asiaterna vinner i längden. Kul för dem. Vi mesiga, halvbleka svennar och nordbor i övrigt får se oss själva krossade under den magnifika asiatiska övermakten.

Om jag någon gång blir rullstolsbunden ska jag skaffa en sån här:


Bah! Varför får inte jag vara rullstolsbunden... man kan verkligen klaga på allt här i livet.

verision, vision, variation och Che Guevara under jord

En dokumentär om världens mest kända revolutionär, Ernesto Guevara de la Serna. Såg igår och jag tycker att jag är otroligt revolutionistisk genom att använda en annan bild än den vanliga.

Han sköts. Jag antar att jag inte går samma öde till mötes. Jag antar att jag, likt en grön skjorta i en hink med blekningsmedel, långsamt mister färgen till dess att jag inte är mer än en trasa i grått. Det vore lite synd tycker jag men det finns bättre saker att bekymra sig om nu... som till exempel att jag inte längre börjar klockan 11:10 på Onsdagar utan 8:00... med matte breddning. Aaaarrrghh!!!

Jag byggde en 2,2 dimetylpentan och en 2,3metyletylhexan idag. Tänk vad roligt man kan ha med kol, väte och lite syre då och då. Pah.

Läser på AFA:s (Antifascistisk Aktion) hemsida. Det är roligt. Mest för att deras tillvägagångssätt är minst lika vidrigt som vilken nazistisk organisation som helst, oftast till och med värre. "Antifacism är alltid självförsvar" står det... pff... visst. Jaja... dubbelmoralen finns i oss alla. Jag säger till exempel att man inte ska döda... ändå hade jag till min stora glädje ihjäl ännu några bananflugor idag.

Hynkel is speaking to the sons and daughters of the dubble cross.

heh... slut

Säljstatistik á la Titanic och tre sidor uppriktighet

Jag är förvirrad och jag är kall. Men jag har ätit 1/4 pizza och det gör alltid gott.

valmöjligheter


Great. Befinner jag mig i ett ekorrhjul eller vad?

Jag tjänade exakt nästan ungefär 470kr idag. Det är blä.

Det handlar om att inte bryta mot alltför många lagar liksom.


"Det är väldigt konstigt att ni ringer. Jag har ringt er och verkligen hatat er."
Jag representerar bevisligen en mycket hatad yrkesgrupp. Det känns bra att vara ond och ringa och störa på någons födelsedag på en söndag. Jag sa i alla fall grattis och försökte övertala honom om att kalsonger (som jag säljer igen) var den perfekta julklappen till honom från honom själv.
Det tyckte inte han. Skit också.

Go and boil your bottoms, you sons of silly persons!

eller: "Konsten att förolämpa out of context"

Du vet inte hur det är att vara jag. Vilket gör det aningen svårare för dig att veta hur det är att vara jag... uppenbarligen. Men jag vet inte hur det är att vara du heller så jag antar att det är sådär nej-men-oj-vi-har-ju-någonting-gemensamt ömsesidigt. Skål för det.

Och jag är inte hungrig. Det beror på att jag har ätit... rökt makrill med någon god vegetarisk blandning och mjölk. Fast jag åt inte mjölken... uhm... precis.

-Hej!
-Jag?
-Ja!?
-Jaha... hej!
-Du är otrevlig
-Jaha... förlåt
-Nej
-Okej
-Hej då
-Jag?


Jag har så sakteliga blivit missionär och planerar en storslagen kampanj. Ni som inte redan är pastafarianer rekommenderas starkt att överväga alla fördelar med den enda sanna tro och givetvis besöka venganza.org
En av alla fördelar är att FSM inte förbjuder någonting, han har bara åtta saker han helst ser att du undviker att göra:

The eight "I'd really rather you didn'ts"

#1 I'd really rather you didn't act like a sanctimonious holier-than-thou ass when describing my noodly goodness. If some people don't believe in me, that's okay. Really, I'm not that vain. Besides, this isn't about them so don't change the subject.

#2 I'd really rather you didn't use my existence as a means to oppress, subjugate, punish, eviscerate, and/or, you know, be mean to others. I don't require sacrifices, and purity is for drinking water, not people.

#3 I'd really rather you didn't judge people for the way they look, or how they dress, or the way they talk, or, well, just play nice, Okay? Oh, and get this into your thick heads: woman = person. man = person. Samey = Samey. One is not better than the other, unless we're talking about fashion and I'm sorry, but I gave that to women and some guys who know the difference between teal and fuchsia.

#4 I'd really rather you didn't indulge in conduct that offends yourself, or your willing, consenting partner of legal age AND mental maturity. As for anyone who might object, I think the expression is go fuck yourself, unless they find that offensive in which case they can turn off the TV for once and go for a walk for a change.

#5 I'd really rather you didn't challenge the biogoted, misgynistic, hateful ideas of others on an empty stomach. Eat, then go after the bitches.

#6 I'd really rather you didn't build multi million-dollar churches/temples/mosques/shrines to my noodly goodness when the money could be better spent (take your pick):

1. Ending poverty
2. Curing diseases
3. Living in peace, loving with passion, and lowering the cost of cable
   I might be a complex-carbohydrate omniscient being, but I enjoy the simple things in life. I ought to know. I AM the creator.

#7 I'd really rather you didn't go around telling people I talk to you. You're not that interesting. Get over yourself. And I told you to love your fellow man, can't you take a hint?

#8 I'd really rather you didn't do unto others as you would have them do unto you if you are into, um, stuff that uses a lot of leather/lubricant/Las Vegas. If the other person is into it, however (pursuant to #4), then have at it, take pictures, and for the love of Mike, wear a CONDOM! Honestly, it's a piece of rubber. If I didn't want it to feel good when you did it I would have added spikes, or something.

Det var alltså the eight "I'd really rather you didn'ts"

FSM

Det finns bara en sanning. Det finns endast en Gud och han är gjord av pasta. Det flygande spaghettimonstret är allas vår skapare och Gud. Tekniskt sett skapade han inte oss. Vi har naturligtvis evolverat fram från piraterna. Och när jag säger pirater, då menar jag inte de där halvsunkiga, stilla havs snubbarna med maskingevär och motorbåtar. Vad jag menar är givetvis riktiga pirater. De som använder svärd, seglar med stora skepp och plundrar.

Allt detta vet vi tack vare "profeten" Bobby Henderson som även har en hemsida om du är intresserad av att ta reda på mer: http://www.venganza.org/

Den första dagen skapade FSM ett berg, träd och en dvärg. På de tre följande dagarna skapade han resten av universum och slutligen vilade han i tre dagar. Jag har själv varit troende ett drygt år och vet därför att det är aningen respektlöst av mig att lära ut denna tro utan full piratutstyrsel men jag tar mig den rätten i tron att detta ändå är till mer nytta än vad det skadar... och jag har ju faktiskt en ögonlapp på mig.

För att förstå lite mer kan ni gå igenom den här guiden och lära er lite mer: http://www.venganza.org/flash/guidetopastafarianismpreloaded.swf

Och här är en länk till hedervärda pastafarier som sprider budskapet: http://youtube.com/watch?v=W1Uo5DQTtzc

Och slutligen en länk till en film som måste ses. "När FSM skapade jorden": http://youtube.com/watch?v=xlxmwvWekZA

May his noodly appendages bless you
Ramen

A rock? Hell no, I just want to shot myself

A winter's day
In a deep and dark December
I am alone
Gazing from my window
To the streets below
On a freshly fallen silent shroud of snow

I am a rock
I am an island

I've built walls
A fortress deep and mighty
That none may penetrate
I have no need of friendship
Friendship causes pain
It's laughter and it's loving I disdain

I am a rock
I am an island

Don't talk of love
Well I've heard the word before
It's sleeping in my memory
I won't disturb the slumber
Of feelings that have died
If I never loved I never would have cried

I am a rock
I am an island

I have my books
And my poetry to protect me
I am shielded in my armor
Hiding in my room
Safe within my womb
I touch no one and no one touches me

I am a rock
I am an island

And a rock feels no pain
And an island never cries

Simon & Garfunkel

Inget inlägg

Tennis? Vad hade tennis med saken att göra egentligen?

"Det är inte troligt att någon kan bli poet eller ens njuta av poesi utan en viss sinnesförvirring." Lord Macaulay

Och allt jag har att säga är: "Den hunden har ingen pondus. Ha!"

Och allt jag har att säga är: "5:36 och tom på polarkaka"

Och allt jag har att säga är: "..."

Och allt jag har att säga är: "Om världen går under... vore det då inte fint om den gjorde det idag? Nu när vi har snö och allt. Men icke. Det är fem miljarder år kvar."

Och allt jag har att säga är: "Ta en kafferast. Du stressar för mycket"


Vem vet?

Och världens orättvisor kan vi fördöma i evighet

Och världens rättvisor är så avlägsna att vi föds knästående. Så vem är du att säga något alls? Eller jag. Ibland krävs det att någon slår till en för att man ska fatta. Bah!

Jag är inte så gammal
många sekunder, få timmar
darrar man så gör man det förgäves
att stoppa tiden
är bland det svåraste som finns
Jag kommer aldrig dit i vilket fall

hoppas man så gör man det på ängen
ryggen mot gräset men ögonen mot molnen
och allt som sveper genom stråna
bultar på mitt hjärta
och allt hamnar i obalans

Verkar vinden inte avta
och benen domnar bort
alla dessa sekunder syns blott
på väckarklockan på mitt skrivbord
här i vinden mäts tiden i drömmar

varken jag eller tiden innan
tycks ha förstått varför vi inte längre finns
här verkar övergången mellan
mig och någon annan
så mycket mer avlägsen
så mycket mer verklig
På skrivbordet ringer väckarklockan

Missöden

Det gick nog inte som det skulle idag. Inte alls

Året som gått

Ha... som om det hade någon betydelse alls egentligen...

- Vem är du?
- Jag är döden.
- Crap!!

Och jag fortsätter:

Innan världen fanns, innan Gud insjuknade i sin tortyrmani om man så vill: Ingenting skiljer sig från då egentligen. Ingenting nämnvärt åtminstone. Visst, tredje planeten i ett visst solsystem som ligger i en gröt av andra solsystem, har fått ett jäkla överflöd av typer som nästan tycks vara snäppet mer sadistiska än herr allsmäktig själv. Men vad påverkar denna röra med ynka sex miljarder individer? Inte ett skit. så det så.

"Döda en och du är mördare. Döda miljoner och du är erövrare. Döda alla och du är Gud." Adolf Hitler

Ironiskt nog är det skrämmande nära sanningen. Ska man lita till Bibeln så ÄR det sanningen till och med. Och för att vara lite provokativ slänger vi in ett annat tankvärt citat:

"Om jag inte haft ett sinne för humor så hade jag begått självmord för länge sen." Mahatma Gandhi

He... nog hade han sinne för humor alltid