Madrid. Det var en stad jag tyckte om. Madrid.
Och i min uppenbart absurda strävan efter mina rötter fann jag trots allt en stämning som på många sätt berörde. Ja Jesus... jag är svensk. Varför i helsike har jag någonsin trott mig tillhöra någon annan kultur än den vördnadsvärda knäckebröd-med-lite-mer-IKEA-och-midsommar kulturen. Åtta grader och regna var det ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är alltid åtta grader och regn.
Skicka en kommentar