Varma mackor... männsikor som föraktar semlor

I ett postapokalyptiskt tankenät är det oftast väldigt svårt att hitta vad man söker. Alla dessa lösa trådar som ligger i drivor. Någon har dragit ur sladdarna ur sina kontakter, trasslat ihop dem så mycket det bara har gått och sedan dumpat dem i en vrå. Om det inte blir kortslutning med påföljande brand så förblir allting bara stilla och tomt. Nada aktivitet whatsoever. Man trodde att man skulle kunna lösa problemet men alla djupgående analyser med Freud i baktankarna visade bara att när något brunnit upp så var det fasiken inte mycket att göra åt. Det var en sak om saker och ting var skadade, sladdar var nötta, kontakter glappade och kretsar rostade. Men när det inte fanns ett dyft kvar, inte kontakt någonstans eller ibland bara aska, ja då var det så att säga bara att bita i det sura äpplet och trampa vidare... trampa vidare utan aktivitet. Det kanske inte är det lättaste och troligtvis är det inget tvång. En mastodontisk kula genom alla kretskorten skulle kanske ordna saker och ting. Eller hindra ett tomt valv från att uppleva hur förbannat tomt det faktiskt var.