Jag finner ingen substans i saker och ting längre. Det finns en känsla av burdus meningslöshet som inte riktigt vill släppa taget. Den största frågan är nog om jag verkligen vill att den ska släppa taget och det mest sannolika svaret är "nej".
Man har så mycket minnen från så många platser vid så många tidpunkter. Jag översköljs ibland av den karakteristiska Karlstad-vågen och jag hindrar den aldrig. Jag har en nästan för bra bild av Karlstad för att kalla bilden realistisk. Man(Jag) har en förmåga att sopa av sig minnen med huggtänder och behålla de utan. Trots det blöder man rätt rejält ibland.
Jag tar promenader till Tutjärn allt oftare. Nu när ängen är grus och grävskops-lera blev jag tvungen att hitta ett nytt ställe med mening. Tutjärn är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
dessa minnen. jag är som du, jag minns det som var bra.. ibland är det dock bra att påminna sig om att det fanns dåliga dagar också.. annars känns livet nu så svårt. /ellen
Skicka en kommentar