Men inte ens min kantiga, strukturerade och logiska tankeförmåga ämnar göra annat än kortsluta... igen. Ja, igen. Bah!
Vilken fantastiskt välformad återvändsgränd. Jag letar i arkiven och stöter på vissa motsägelser, betraktar dem en stund, skrattar lite ansträng och packar harklande ner dem i någon låda någonstans. Letar vidare. En klocka? Vad ska jag med den till nu? Det blir aningen luddigt och lite svårt att greppa men efter noggrann inpackning och förträngning är inte heller den ett problem. Och så en skiva. Jasså den. Lisa Ekdahl. Minnen om kaplastavar, små bilar och en farsa på en pall i ett vardagsrum. Tänka sig. Vad mer? Jo, en brinnande brödrost. Knäckebröd skulle tydligen inte rostas. Man lär sig minsann. Brann gjorde den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar