tisdag, november 27, 2007

Att se snåriga stigar där andra ser motorvägar

Tisdagar. Dagar som borde kasserats(tillsammans med måndagar) redan samma år som de uppfanns. Jag vet inte varifrån mitt obegänsade förakt för tisdagar härstammar ifrån. Kanske fanns det någon avlägsen släkting vid namn Paco som en vanlig tisdagmorgon vaknade upp, på en bakgata i Pamplona och sombreron nerdragen över ögonen. Och till sin enorma förfäran insåg han att tequilan var slut. Nu dricker ju inte jag så mycket över huvud taget men sådanadära hemska upplevelser går i arv vettu och jag kan slå vad om att någon ondsint jäkel har sett till att hålla släkthistorian vid liv och bringat mig detta hat. Nog om släkthistoria.

Idag har jag, i likhet med alla andra 365 dagar på året, funderat på en hel massa onödigt tjaffs som säker kan komma till nytta om man finner sig i oerhört stort behov av onödiga saker. Det gör jag aldrig. Jag orkar dock inte rada upp dessa banaliteter här så ni får klura ut egna onödigheter.

Annat jag har gjort idag:
- Vaknat och rest mig ur sängen(en merit på tisdagar)
- Fått mig själv att tycka om rostbiff(jag blev förvånad. Jag har aldrig gillat rostbiff)
- Ätit korv stroganoff(som btw låter som efternamnet på godtycklig rysk politiker/schackspelare/maffiamedlem/civilingenjör etc.)
- Nästan lämnat blod
- Destilerat alkohol på en kemilabb(100% etanol är finfina grejjer det)

Jag brukar ha vem-stack-mina-fingrar-i-en-stickkontackt-när-jag-sov? frisyr på tisdagmornar. Men inte idag. Någonting i universums inre är oerhört fel, jag känner det på mig.

Men vad kan det vara som är fel? Kanske är det allt det här pratet om oändlighet som brister någonstans. Ett litet frånvaro av vakuum i en oändligt liten punkt oändligt långt bort och hela universum pulvriseras under sin egen fenomenala beständighet. Vilket naturligtvis inkluderar min tisdagsfrisyr.

Det finns mycket här i världen som inte tycks stå rätt till. En av dessa otaliga saker är vissa händelser i Kina/Tibet/Indien. Dalai lamas reinkarnation/efterträdare ska ju utses så småningom. Men hur ska denne person utses? HH Dalai lama själv ser gärna ett traditionellt val, eller att alternativt han själv pekar ut näste Dalai lama. Det kinesiska kommunistpartiet är dock sugna på en del av kakan och vill vara med och bestämma. Ganska respektlöst tycker jag. Ska regeringen i det land som faktisk körde ut Dalai lama och hans följeslagare ur sitt egna land, ha någon som helst del i det hela? Tja, det är kanske politik i ett nötskal. (http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=385251)

(jag är lite avundsjuk på hans genomhäftiga klädsel)

Med andra ord: Stick och brinn tisdag.

Leafar

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker Dalai Lama verkar ganska skum. Funderar på att gå efter principen: ta avstånd från allt som är främmande för mig och låta min drivkraft i livet vara att förakta detta. Det låter som en jättekul idé. och nu ser jag att dedär bokstäverna som man måste fylla i för att kunna komentera, nästan ser ut som ordet: mantra. det är ett tecken. Dalai Lama måste hata mig, om inte så är jag säker på att han skulle göra det om han träffade mig. Det i sin tur måste vara nog med underlag för att börja hata först. nu sätter jag punkt. punkt.

Anonym sa...

Har själv alltid haft en positiv känsla inför tisdagar. Tror att det kommer från att jag satt vid "Tisdagsbordet" i ettan vilket innebar att man fick ta mat först. Av en liknande anledning har jag alltid haft en dålig länsla inför onsdagar...